Cassels: Bankpalatset i skogen där musiken sitter i väggarna

Grängesberg, juni 2026. Mitt i den lummiga bergslagsnaturen reser sig en byggnad som får förstagångsbesökaren att gnugga sig i ögonen. Det liknar Bank of England, men rymmer i stället en av Sveriges absolut bästa akustiska upplevelser. Vi slog oss ner med Thomas Gustavsson, ordförande för stiftelsen Cassels, för att prata om gruvhistoria, en förödande brand och hur ett litet samhälle lyckas locka landets absoluta musikelit.

Thomas Gustavsson har Cassels i blodet. Som för så många andra Grängesbergare har byggnaden varit en röd tråd genom livet – från barndomens luciafiranden och lördagsbio, till att han för över ett decennium sedan klev in i styrelsen. När svärfadern Anders Stendalen valde att lämna över ordförandeskapet, kändes det som ett naturligt steg för Thomas att axla rollen.

Idag tillbringar han åtskilliga timmar i huset, ofta som det första välkomnande ansiktet publiken möter.

“Jag brukar stå och ta emot biljetter när det är konserter. Det är mycket folk som är här för första gången och de kan inte tro det när de kommer till lilla Grängesberg, lite landsort ute i buschen, och får se det här fantastiska konserthuset. Man tycker att det är något alldeles enormt”

,berättar Thomas stolt.

Faktum är att hela 75–80 procent av besökarna reser hit från städer som Karlstad, Örebro, Västerås och Falun. Cassels rykte sträcker sig långt utanför kommungränsen.

En gåva i form av en bankkopia

För att förstå Cassels storhet måste vi backa bandet till slutet av 1800-talet. Byggnaden bär sitt namn efter Sir Ernst Cassel, en tyskfödd finansman som gjorde kometkarriär i England. Han var "rik som ett troll", oerhört skicklig på ekonomi och förvaltade till och med det engelska hovets finanser. Men han hade också ett finger med i spelet i den svenska gruvnäringen och finansierade järnvägen (TGOJ) mellan Grängesberg och Oxelösund.

Sir Ernst Cassel nöjde sig dock inte med att bara tjäna pengar på malmen. Han såg hur gruvarbetarna slet, hur de bodde i småbyar miltals bort och tvingades vandra genom skogar och myrar, bara för att sova i baracker under arbetsveckorna.

Cassel bestämde sig för att förändra samhället i grunden. Han drev på byggandet av arbetarbostäder, skolor för att säkra barnens utbildning, och ett badhus för hygienen. Som kronan på verket donerade han den på den tiden svindlande summan av 250 000 kronor för att bygga en samlingslokal för kultur och möten.

Men han hade ett krav på utseendet:

“Cassel hade förmodligen ganska mycket ärenden till Bank of England. Så när han donerade pengarna var ett av kraven att huset skulle se ut som just Bank of England. Därför fick vi de här sex maffiga pelarna här utanför”

Ur askan i elden – och tillbaka igen

Cassels historia är dock inte bara ljus. Den sista april 1992 drabbades Grängesberg av en obeskrivlig tragedi. Polisen misstänker att någon placerat en påsksmällare i karmen till en av nödutgångarna av trä. Elden spred sig blixtsnabbt i sågspånet på vinden. När räddningstjänsten öppnade dörrarna syresattes branden och hela stora konserthallen exploderade i lågor och brann ner till grunden.

“Det var oerhört tragiskt för alla Grängesbergare. Man vaknade upp och fick höra att Cassels hade brunnit… man trodde ju inte att det var sant”

, minns Thomas.

Men viljan att bevara historien var stark. Kommunen och försäkringsbolaget agerade snabbt. Endast två år senare, 1994, stod Cassels återuppbyggt. Det återskapades nästintill identiskt med originalet, men med nödvändiga moderniseringar som rampar och hissar. De vackra takmålningarna återskapades minutiöst utifrån fotografier från Dalarnas museum.

Idag, när man sitter under den runda kupolen, är historiens vingslag i allra högsta grad närvarande.

Akustik i absolut toppklass

Att artister som Amanda Jenssen, Niklas Strömstedt och Sarah Dawn Finer hittar till Grängesberg beror inte bara på husets skönhet, utan på hur det låter. Enligt artisterna själva tillhör akustiken i Cassels topp fem i Sverige. Den runda formen och kupolen i taket skapar magi.

Thomas minns särskilt ett ögonblick från nyligen:

“Orphei Drängar var här för ett par månader sedan. De var 85 stycken uppe på scenen och sjöng a cappella, helt utan förstärkare. När så många sjunger utan instrument i en lokal med så bra akustik… det är en oerhört häftig upplevelse.”

Den intima lokalen rymmer runt 450 personer, med möjlighet att pressa in 500 vid högt tryck. Det skapar en närhet mellan artist och publik som är svårslagen.

Arvet lever vidare: Cassels stipendium

Sir Ernst Cassels anda av att ge tillbaka till samhället lever kvar. Sedan 2006 delar stiftelsen ut Cassels stipendium på 5 000 kronor för att uppmuntra unga, kämpande musiktalanger i bygden.

Efter att den omtyckte musikläraren och orkesterledaren Erik Nordström tragiskt gick bort alldeles för tidigt, slogs fonden ihop med Orkesterföreningen. Idag delas pengarna ut till hans minne under stämningsfulla julkonserter.

“Det är en tuff bransch. Vi vill ge ett stipendium som ett kvitto på att ungdomarna gör något bra, framåt och entusiastiskt. Om huset byggdes till arbetarna vill vi ge tillbaka till ungdomarna,”

, säger Thomas

Framtidsdrömmar och modern bekvämlighet

Även om historien sitter djupt i väggarna, blickar Thomas och styrelsen framåt. Att förena gammalt och nytt är en överlevnadsfråga. Tack vare stöd från Klimatklivet erbjuder Cassels numera laddstolpar för elbilar – ett direkt svar på publikens behov – och ställplatser för husbilar på grusplanen utanför.

Thomas tre visioner för det kommande decenniet:

• Ett riktigt kök: För att kunna erbjuda enklare mat, vickning och ett glas vin i pausen under konserterna.
• Utvecklad camping: Gräva ner elkablar och bygga toaletter och duschar (samt tömning av gråvatten) för att erbjuda riktiga och moderna ställplatser för besökare som vill övernatta.
• Fortsatt publikströmning: Att huset fortsätter sjuda av liv, musik och konferenser (som det nyligen tecknade samarbetsavtalet med kommunen möjliggör).

Intervjun lider mot sitt slut i logen som en gång var vaktmästarens lägenhet. Innan vi skiljs åt skickar Thomas med en öppen inbjudan till alla som ännu inte upplevt magin i Grängesberg:

“Kom hit och titta! Se vilket fantastiskt kulturhus vi har. Även om man bor i kommunen är det många som blir helt mållösa när de kommer in här. Ring mig, så kan ni få en privat visning – det ordnar jag gärna!”